Ardennerhäst

Kraftfull och muskulöst byggd med stark och bred rygg. De flesta känner nog igen en ardenner vid första anblick.

Den har varit mycket viktig som draghäst i tyngre jordbruk och i dag används den främst i skogsbruk och som körhäst. Ardennernas svansar hålls enligt tradition kortklippt. På Fredriksdal används hästarna som körhästar samt som draghästar i jordbruksarbetet. Precis som den nordsvenska brukshästen spelar även våra ardenner en viktig roll som betesdjur på de kulturhistoriska markerna.

Göingeget

Getter var förr vanliga i den sydsvenska skogsbygden då de var både lättare att skaffa och hålla än kor. Getterna gav kött och mjölk, horn och ragg till hushållet.

Ibland kallades geten för ”fattigmans ko”. Göingegeten har sitt ursprung i de sydsvenska skogsmiljöerna och både bockar och getter är behornade. På Fredriksdal är de vanligaste färgerna bland getterna vit grund med grå eller svarta fläckar. Precis som de flesta människor gillar getterna varken regn eller rusk och spenderar hellre tiden inomhus i väntan på bättre väder. Göingegeten får en eller två killingar om året.

Linderödssvin

Getter var förr vanliga i den sydsvenska skogsbygden då de var både lättare att skaffa och hålla än kor. Getterna gav kött och mjölk, horn och ragg till hushållet.

Ibland kallades geten för ”fattigmans ko”. Göingegeten har sitt ursprung i de sydsvenska skogsmiljöerna och både bockar och getter är behornade. På Fredriksdal är de vanligaste färgerna bland getterna vit grund med grå eller svarta fläckar. Precis som de flesta människor gillar getterna varken regn eller rusk och spenderar hellre tiden inomhus i väntan på bättre väder. Göingegeten får en eller två killingar om året.

Nordsvensk brukshäst

Den nordsvenska hästen är en medelstor kallblodshäst med ursprung i den svenska lanthästen. Den är lättare och rör sig smidigare än många andra kallblodsraser.

Rasen har använts både som ridhäst och som körhäst samt varit mycket användbar för körning i skogs- och lantbruk. På Fredriksdal används hästarna som körhästar och som draghästar i jordbruksarbetet. De har också en betydelsefull roll på de kulturhistoriska betesmarkerna.

Rödkulla

Rödkullan har hållits både för mjölk- och köttproduktion. Den har varit erkänd sedan 1912.

Rasen är kullig, vilket betyder att det inte växer ut några horn på djuren till skillnad från många andra raser. Rödkullor är rödbruna till färgen, därav namnet. På Fredriksdal är deras betande på de kulturhistoriska markerna en viktig del av skötseln. Korna mjölkas inte och deras kalvar får gå kvar hos sina mödrar tills de slutat dia. På Fredriksdal föds kalvarna vanligtvis tidigt på våren.

Skånsk blommehöna

En kraftfull ras från slättbyggden. Namnet härstammar från det gamla skånska ordet ”blommed”, som kommer av att varje fjäder har en vit fläck i spetsen.

Även om det är ovanligt får en del individer en tofs på huvudet. Den skånska blommehönan är den största svenska hönslantrasen och tupparna kan väga uppemot 3,5 kilo. Hönorna lägger vita ägg och storleken motsvarar de som säljs i butik. Hönorna ruvar bäst under våren och då kläcks det också flest kycklingar på Fredriksdal.

Väneko

En behornad koras som en gång i tiden var vanlig i södra Sverige. De är oftast tecknade i vitt och brunt eller vitt och svart men också enfärgade djur förekommer.

Från början hölls korna som mjölkkor men numera hålls de flesta som dikor. Vänekon kan inte konkurrera med modernare mjölkraser när det gäller mängden mjölk. Rasen är spänstig och klarar sig bra på naturbetesmarker. På Fredriksdal är det just deras sätt att beta som nyttjas i vården av de kulturhistoriska markerna. Korna mjölkas inte, utan kalvarna får gå kvar hos sina mödrar tills de slutat dia. På Fredriksdal föds kalvarna vanligtvis tidigt på våren. Bevaringsarbetet för Vänekon startade 1992.

Värmlandsfår

Dagens Värmlandsfår härstammar från ett unikt bestånd får från Värmland. De tillhör en grupp får som förr kallades ”skogsfår” men som numera är indelade i flera olika raser beroende på ursprung.

Värmlandsfår är relativt små jämfört med andra fårraser. Baggarna är behornade medan tackorna vanligtvis är kulliga (enstaka gånger händer det att tackor får små horn). Rasen är till färgen grå, brun, beige, svart eller vit. Fredriksdals får klipps två gånger om året och ullen används i pedagogiska program riktade till skolor och i aktiviteter med besökare. Fåren kan beta på marker där det inte är lämpligt med större djur som kor. På Fredriksdal föds lammen oftast i mars och april.

Åsbohöns

Åsbohönan är en vacker liten lantrashöna som härstammar från skogsbygderna i norra Skåne och Småland.

Den var förr vanlig i de nordskånska och småländska skogarna och färgerna är mycket varierande från ljust grå till bruna eller nästan helt svarta. Tupparna är försvarsbenägna och skyddar sina hönor och kycklingar från rovdjur. Äggen är vita och mindre än de som vanligtvis säljs i butik. Hönorna ruvar bäst under våren och det är också då det finns chans att se kycklingar.