100 år eller 36 000 dagar

Torkel Eriksson (museichef) och Bosse Gustavsson med en A-Ford tillhörande museets samling

En ark och en tidskapsel innehållande hela landskap av tid och rum, en annorlunda geografi där varken trafikbuller och vardagsstress har någon plats. Sverige har inte bara den äldsta traditionen i världen av att anlägga friluftsmuseer, här finns också ovanligt många. Då Fredriksdal museer och trädgårdar slog upp grindarna för allmänheten 8 juni 1923 rådde en allmän känsla av uppbrott och förändring. Sannolikt har det alltid varit en mänsklig reflex att känna på det viset, men i början av 1920-talet fanns det fog. Världen hade nyss genomlidit världskrig, pandemi och revolutioner. Det stod också klart att morgondagen till allt större del skulle utspela sig i en ständigt växande stad och inte längre på landsbygden. Nu levde allt fler med elektricitet, konservburkar, trappuppgångar och pendling till arbetet. Vad skulle hända med all kunskap om landskapen, landsbygdslivet, dess byggnader och arbetsmetoder när banden bakåt kanske skulle komma att klippas av för alltid?

Friluftsmuseets svar blev att tänka i två riktningar, dels bakåt (samla in, spara och lära) men dels också framåt (i det vi samlar in finns viktig information användbar för framtiden). Vi är komna ur naturen och inte staden. På ett sätt var också det en slags revolution, åtminstone i en värld där museer dittills förknippats med stora byggnader, glasmontrar, konserverade frusna ögonblick och uppmaningar om stillhet och absolut inte röra. Med friluftsmuseerna flyttade landet in i staden och besökarna tilläts bokstavligen kliva in i historien och på nära håll se, höra, lukta på och lära om förflutenheten och dess natur. Med lika höga vetenskapliga som publika ambitioner samlades och studerades gårdagens tid och olika rum och besökarna gavs en inbjudan att året om att ta del av allt via promenader, utställningar, undervisning och olika publika arrangemang. Friluftsmuseerna etablerades och blev publika arenor som lockade besökare i samma mängder som teatrar, konserthus och fotbollsarenor.

I dag är Fredriksdal museer och trädgårdar fortsatt en unik plats mitt i en stad som ännu växer. Anläggningen för den förvaltade kunskapen vidare och utvecklar den så att den harmonierar med frågor som rör vår sam- och framtid. Människan och hennes förhållande till den planet hon bebor har sedan det senaste sekelskiftet behandlats som något av mänsklighetens ödesfråga. Här kan den museala tankefiguren framåt och bakåt komma med viktiga bidrag. Förmodligen har ett friluftsmuseum aldrig varit viktigare än vad det är i dag.